Tillbaks på ruta 1.
1½ år senare. Och vad har hänt. Ett till förhållande till ända. Efter L blev det D som inte var intresserad av nått seriöst, sen M, som nog var för gammal, skulle aldrig hållt... Å så kom J... långa,stora fina J. träffades i juli, blev enligt mig tillsammans i oktober å nu den 28 feb ville han att det skulle ta slut, men börjar med paus. Ber till gud varje kväll att han ska ändra sig. Skulle ju vara så perfekt om han bara anstränger sig.
Men samtidigt vet jag inte hur det blir nu, tänker på N en del..ska ju ses i sommar. Men med J.. han ska på fest nästa lördag vet jag och då lär jag ju inte vara där, tvivlar att han hör av sig innan de 3 veckorna är slut å har ändrat sig.. är inte säker på att han ändrar sig alls så nog bäst å ställa in sig på det redan nu, så kanske det inte blir lika svårt. Men tycker man borde kämpa, han borde sagt nått.
När ska jag hitta mr Right? Emma har redan sin karl å bebis. K har bebis, å V,S,E. å S ska gifta sig.. inte okej. När är det min tur? Allt jag vill är att bli älskad, att nån ska se på mig och känna, Wow, detta är "the one" och jag ska ta hand om henne och aldrig lämna henne. Finns inga sånna män kvar?
Om det inte blir nått mer med J, ska jag åter in i internetdejtandet? Eller ska jag leta på krogen? För första gången har jag känt mig liten och det tycker jag är så härligt. Det ska vara en riktig karlakarl som ska vara lång, muskler, lite mage.. inte för gammal. 86 passar mig som hand i handsken.. eller det kanske inte gör det trots allt? L och J..2 födda 86 som krossat mitt hjärta på olika sätt.
Om vi blir tillsammans igen, kommer jag inte konstant undra hur länge det kommer hålla, jämt leta efter fel. Tror det kanske inte blir så lätt heller så kanske bra att det tar slut. Men vill inte att det ska vara på hans initiativ. Om han hör av sig via msn,sms sen om 3 v å säger att det inte kommer gå, så ska jag bara skicka ett ok. Eller kanske inte ens det. Ta bort han från fb på en gång. Han ska inte få mer från mig.
Men om han säger ja...ja.. jag kommer bli världens lyckligaste människa. Och nån gång tycker jag att jag också förtjänar att bli lycklig. Så snälla!
Men samtidigt vet jag inte hur det blir nu, tänker på N en del..ska ju ses i sommar. Men med J.. han ska på fest nästa lördag vet jag och då lär jag ju inte vara där, tvivlar att han hör av sig innan de 3 veckorna är slut å har ändrat sig.. är inte säker på att han ändrar sig alls så nog bäst å ställa in sig på det redan nu, så kanske det inte blir lika svårt. Men tycker man borde kämpa, han borde sagt nått.
När ska jag hitta mr Right? Emma har redan sin karl å bebis. K har bebis, å V,S,E. å S ska gifta sig.. inte okej. När är det min tur? Allt jag vill är att bli älskad, att nån ska se på mig och känna, Wow, detta är "the one" och jag ska ta hand om henne och aldrig lämna henne. Finns inga sånna män kvar?
Om det inte blir nått mer med J, ska jag åter in i internetdejtandet? Eller ska jag leta på krogen? För första gången har jag känt mig liten och det tycker jag är så härligt. Det ska vara en riktig karlakarl som ska vara lång, muskler, lite mage.. inte för gammal. 86 passar mig som hand i handsken.. eller det kanske inte gör det trots allt? L och J..2 födda 86 som krossat mitt hjärta på olika sätt.
Om vi blir tillsammans igen, kommer jag inte konstant undra hur länge det kommer hålla, jämt leta efter fel. Tror det kanske inte blir så lätt heller så kanske bra att det tar slut. Men vill inte att det ska vara på hans initiativ. Om han hör av sig via msn,sms sen om 3 v å säger att det inte kommer gå, så ska jag bara skicka ett ok. Eller kanske inte ens det. Ta bort han från fb på en gång. Han ska inte få mer från mig.
Men om han säger ja...ja.. jag kommer bli världens lyckligaste människa. Och nån gång tycker jag att jag också förtjänar att bli lycklig. Så snälla!
Kommentarer
Trackback
